Jag var på kennel klubben och tränade med Yra. Hon har blivit mycket tryggare och blivit mer nyfiken på dom andra hundarna men tycker fortfarande inte om om en hund kommer snabbt bakifrån då vill hon fly. Vi tränade kontakt och en del lydnasmoment. Då hon lätt blir het och pipig när hon jobbar så krävde jag mycket kontakt av henne att hon  var uppmärksamm på mig. Det gick riktigt bra det var fler hundar och människor inne i träningshallen och hon kunde släppa dom och vara fokuserad på mig :) . Annars har det blivit mycket skidåkning då vi har spår uppdragna efter älven och vi bor så nära så vi har varit och åkt nästan varje kväll så armarna börjar vara ganska ömma men Yra njuter  då hon riktigt får springa av sig. Målet nu är att starta i lydnads klass 1 och gå vilt spår så nu är det bara att träna vidare.

Uppdatering av det gågna året.........
Det blev som sagt var en start på Fm men gick väl inte riktigt som jag hoppats på. Det blev en lååååååång väntan  i värmen så när det blev Yras tur så var hon ganska på. Klarade första stationen en landmarkering hysat hon blev lite störd av att det gick skott på rutan bredvid men dummisen kom in. Sedan var det ett närsök vilket har fungerat bra på träningen men nu var det  som om hon alldrig hade gjort det förut inte en dummis kom in, vidare till vatten markeringen den klarade hon bra det som blev minus var att hon pep. Tillbaka till Idas lägenheten senare på kvällen så  träffade vi Charlene och Mats på campingen där dom stog med husvagnen beställde pizza och funderde över dagens övningar.
Nästa dag såg vi elit klassen  kul att se bra ekipage sedan njöt vi av finalerna med många bra hundar och förare.

Senare startade vi på jaktprov i gällivare  i nkl men det bick inge vidare hon pep genom hela provet och fåglarna lämnades på marken 2 m ifrån mig. Domaren sammanfattade henne på ett bra sätt " en mycket arbetsvillig tik men som brister i apporterings arbetet och piper provet igenom"  men allt är inte bara dåligt  hon gjorde ett starkt fält med hög fart söker mycket bra på bredd och djup, markerar bra på land och vatten, snabba upptag och inlevereringar. Så vi har nått att jobba med
Vi bestämmde att det blir att börja om från början först med att dämpa hennes förväntningar  då hon går i gång redan här hemma då vi tar på oss träningskläder. så det blev en lugn höst med bara kontakt övningar.

Sedan händer det som ingen hundägare vill vara med om på en skogspromme i nov  ( jag & Leffe). När vi går i skogen ser vi två hundar och deras förare komma gående mot oss jag kopplar yra , sen händer allt två hundar kommer i full fart mot oss och attackerar yra den ena en ung tik får vi undan medans den andra en äldre tik bara hugger och hugger kollar inte in Yra utan går direkt på hennes hals . Men då den inte har koppel eller halsband och är av en större terrier ras som inte har päls eller mycket skinn att kunna greppa i så var det svårt att få bort henne till slut så fick Leffe ett grepp runt den andra tiken så att han kunde slita bort den. Det blev många kontakter med ägaren  till dom andra hundarna  hon meddelade oss några dagar senare att dom beslutat sig för att avliva henne.   Yra var som tur hel inga fysiska skador men efter detta har vi fått jobba med att träffa andra hundar hon blev livrädd för alla stora som små, visar som tur är ingen aggression utan vill bara undan.

Men vi har varit ute mycket och vi har tillgång till en inomhus hall Kalix lokala kennelklubb där hon har fått träffa hundar av alla raser och det har gett bra resultat. Från att varit rädd och inte kunnat jobba så kan vi nu jobba på lydnadsplanen och träna i utställningsringen utan att hon är rädd. Hon är mer uppmärksam på var hon har andra hundar än förut men inget som verkar störa henne i arbete så nu är det bara att fundera ut nya mål för detta året.
Eva & Yra